Helena Rooth Svensson
Jag började mina universitetsstudier med fil kand i religionshistoria och etnologi. På ett tidigt stadium väcktes mitt intresse för naturfolkens religioner. För naturfolket gällde det att leva i samklang med det som naturen gav och som gav förutsättning för liv. Vördnad och respekt för ett nedlagt djur eller jordens skördar var centrala teman hos naturfolken.
Jag kom senare att byta bana och satsade på medicinutbildning. Först tänkte jag bli invärtes medicinare men med småbarn och tuffa jourer som medicinare fick jag det inte att gå i hop med det viktiga familjelivet. Jag specialiserade mig i allmänmedicin och blev det vi kallar distriktsläkare.
Under snart 35 år som läkare har jag ofta träffat patienter som varit trötta och haft smärta som inte kunnat förklaras. Tidigare var samhällets arbetsklimat mjukare och det fanns möjligheter till anpassningar på jobbet eller t o m personliga tjänster på en arbetsplats. Detta gjorde att många som då mådde dåligt av trötthet och värk ändå kunde fortsätta arbeta. Med allt mer hårdnande klimat på arbetsplatser med krav på full effektivitetsgrad har denna grupp patienter kommit att fara illa.
De verktyg som vi distriktsläkare ofta använder oss av för att hjälpa den vårdsökande till att må bättre är samtal och mediciner. Trots detta blir många patienter inte hjälpta av våra insatser. Det har varit frusterande och samtidigt en drivkraft att försöka förstå patientens smärta och trötthet. Tidigt lärde jag mig att den mesta smärtan utgår från musklerna, antingen till följd av själens obalans, det som vi idag vet utgår från det limbiska systemet eller från överbelastningsskador. Själens språk är det kroppsliga språket.
Att känna på patienten, ta i patienten och känna på musklerna och deras spänningstillstånd blev en intressant och än mer lärorik upplevelse. Med händerna på spända muskler eller smärtpunkter kunde patienterna spontant berätta om händelser som kunde avslöja ett orsakssamband. Muskler som blir låsta eller som innehåller triggerpunkter kan ge smärta och smärtutbredning som vara kan vara svåra att tolka om man inte har kunskap om det myofasciella smärtsyndromet.
Janet Travells böcker Myofascial Pain and Dysfunction är viktiga böcker i min bokhylla. Inaktivering av triggerpunkter med akupunkturnålar, bedövningssprutor eller djupmassage är behandlingsmetoder som jag funnit framgångsrika.
Jag har haft stor glädje och nytta av kurser i idrottsmedicin. Min behandling av en stukad fotled är densamma oavsett om jag behandlar en fotbollspelare eller en icke idrottande patient.
Jag hade själv symptom på låg ämnesomsättning/mitokondriedysfunktion redan i unga år som inte förklarades av blodprover. Långt senare i mitt vuxenliv visades förhöjt TSH-värde och traditionell medicin sattes in. Flera år senare fick jag tillägg med hormonet T3 och det var först då som det ena symtomet efter det andra försvann, symtom som jag dragits med sedan min ungdom och som då gav mig reducerad livskvalitet.
Med egen erfarenhet sökte jag svaren i den medicinska litteraturen. Först när man kommer in på cellnivå kan man få förklaring. Ann Gardner hade skrivit en artikel om mitokondriell medicin, Åsa Nilsonne om evolutionsmedicin i Läkartidningen och Mark Starr hade myntat begreppet hypo 2 och därmed hade jag underlaget för vidare forskning och studier.
Det är framför allt kvinnor som drabbas, samtidigt som samhället ställer krav på oförändrad arbetsförmåga, oavsett de är friska eller lider av sviktande energiproducenter. Det ökande antalet sköldkörtelhormonsjuka märks inte minst i Sköldkörtelförbundets stigande medlemsantal och i olika patientgruppers fora på nätet.
Under en månad våren 2019 arbetade jag på en Smärtrehabmottagning. Min uppgift var att bedöma patienten, och den diagnos som distriktsläkare hade remitterat in patienten under, om vederbörande skulle kunna ha hjälp av och tillgodogöra sig rehab.teamets kurs. Den innebar att med hjälp av sjukgymnast, arbetsterapeut och psykolog ska patienten lära sig hantera och leva med sin smärta. Flera av patienterna borde först ha remitterats till en smärtmottagning för smärtblockader. Tidigare fanns det en sådan mottagning på sjukhuset men den blev nedlagd och den som är kvar inom sjukvårdsområdet tar bara emot smärtpatienter med cancer.
Det som var anmärkningsvärt var att nästan var tredje patient hade någon form av sköldkörtelstörning. Av denna grupp hade hälften smärta och symtom som berodde på hypotyreos men remitterats in under diagnoser som fibromyalgi och myofasciell smärta. Med rätt behandling skulle dessa patienter kunnat bli fullt arbetsföra. Patienterna återremitterades till distriktsläkaren för vidare utredning och behandling.
Många önskar kontakt och hjälp men jag har ingen mottagning och kan tyvärr inte hjälpa alla som mår dåligt. Distriktsläkarna måste få vidgade och fördjupade kunskaper om denna vanliga folkhälsosjukdom som kan identifieras med kunskap om symtom och undersökningsfynd trots normala TSH-värden.
